MARIELLA

Det är bara så mysigt att se den igen, den här lilla cykelrutten som jag varje år på våren kör med bil och tänker att jag ska hinna med den här lämpligt långa rundturen på cykel en eftermiddag innan midsommar. Den minimalistiska sommarkånken med på cykeln nu. Bara trampa iväg med lite apelsinjuice eller saft, en vattenflaska, en tunn långärmad blus eller tröja om axlarna verkar börja bli röda i solen. Varför inte? Varför skulle jag inte kunna göra det? Lämna bilen i garaget och...sova i tält. Försvinna in i den gröna världen för två dygn där all urban stress och måste-borde inte finns? Har ett foto till från den här vägen. Vi kan leka de är alla Lumpänglavägar  men den här sommaren är inte alls 1939. Utan lyckligtvis 2018 och helt andra saker kommer att hända. Visst ska vi minnas veteranerna och hedra deras minne. Men det är viktigt att kunna vara här och nu också. Historia är ett viktigt skolämne, men förmågan att klara vardag och helg, festligheter nu. Den får vi öva varje dag....

Lönnen och björkveden. Här skulle jag bara vilja nå alla inblandade i vårt jordbruk med en massa applåder och gratulationer laget runt: Vi är inte perfekta och vissa dagar känns verkligen jobbiga och som att vi ligger risigt till. Men livet behöver inte vara perfekt, huvudsaken är att vi alla är med på något litet hörn. Rosor laget runt, kramar och applåder alltså. Somliga dagar vårskriker jag som Ronja Rövardotter. Bara för att våren är på något vis så vemodigt vacker. Jag vill men har inte alltid krafter till att genomföra allt som jag drömmer om. Det är något visst med Maj, något som Juni inte har. I Maj står ännu en vissen och otrimmad rosenbuske vid stugdörren bredvid en ljusgrön rosentrybuske. Det bara blev så. I trädgårdsplaneringen ingick en vit rosenbuske på båda sidor om dörren, nu är den den ena är vit, den andra blommar rosa. Men tänk att det ändå blev vår! Ser ni den blå himmeln där uppe? Solen skiner, alla snödrivor är borta.

Granskotten är nu så här stora. Det finns några jättegranar i skogen. Ibland växer de väldigt nära en vacker tall och då får tallen inte tillräckligt med ljus. Det gäller att välja om man ska gallra skogen. En stor gran skulle jag inte kunna fälla, men det finns de som vet hur man gör. Vad jag kan förstå gäller det att fälla granen så den inte skadar den som arbetar med motorsågen. Något riktigt nybörjarprojekt är det inte att ge sig på så stora träd. Granen har yviga grenar som kan vara torra och vassa om de torkat tätt intill stammen. Det är ett jobb som kräver skyddshjälm och skyddsglasögon tror jag.

Det grönskar kring stugan och jag njuter av de olika gröna nyanserna. Den här bilden tog jag vid niotiden på morgonen. Förmiddagen var mycket vacker med klarblå himmel och inte ett enda moln. Rakt framför stugan i den här vinkeln växer en syrenbuske som blommar vitt. Invid gaveln mot norr växer de lila syrenerna. Morfar Albin planerade de första lönnarna. Han hade några frön med sig i ett kuvert från sin tid i Kanada. Han arbetade i skogen och bodde hos sin syster Elvira. Det var på femtiotalet. Vi har därför nu flera stora lönnar på gården och konstigt nog trivs också ekar strax intill. De har vi hämtat från Kimo Bruksparken. Ekarna alltså. Jag har märkt att de på senare tid får ekollon, ett sätt att få en ek är naturligtvis att köpa en planta  i någon handelsträdgård. Under eken kommer ibland nya små plantor när ekollonen trillar till marken. Vi har flyttat några från södra Finland.

Solen mitt på dagen fick som en rund ring kring sig och sedan blev det lite mer gråväder, men inget regn ännu. Just nu är det dis där i fönstret med kvällsol. Dammet har för en stund lagt sig, men det är fortfarande bråttom med vårsådden på sina ställen. Idag är jag glad i varje fall för den som plöjde en liten åker åt mig. Jag tror jag vet vem det var och funderar på ett litet födelsedagspaket till honom. Han är en duktig jordbrukare och vi behöver honom verkligen på gården. Lillabror håller också på att lära sig jordbruka, fastän han har många andra intressen. Till exempel tänker han mycket på sina fotbollsmatcher. Sparris har vi för några dagar till, sedan blir det andra primörer i grytan.

Ännu har jag inte ens hunnit få med mig mera i väskan än apelsinsaft. Men håller på att utveckla det med. Trädgårdsbänk och småbröd med "småbröder". Som blir stora mitt i allt och hittar tjejer och går med på bröllopsplaner. Oj så tiden går!

Romeo, oh Romeo...var är du? Denna plats tycker jag är värd en serenad, i den vita lådan som hänger på balkongräcket är nu de allra minsta små chillipaprikorna. De lite är också de mest kryddstarka och heta. Här ska sedan vattnas. Så är det bara. Det blir trappmotion gratis. Jag hoppas sommarvädret blir fler dagar som idag. Ni ser väl: Inte ett moln så långt ögat kan nå, och så är Tomas Ledin där i örat igen med sina melodislingor. Tomas, vem??? Om du känner så var glad för då är du ung. Nu ska jag sova och förlåt Tomas L, men jag hoppas Fågel Okänd som sjunger "Gul-Gull-tjirrrp?! Gull-Gul-tjirrrp! bakom ladan ger mig kreativa auditiva drömmar i natt. Ta i trä att inte bergvärmepumpen i termostaterna istället väcker mig med tusen och en mystiska susande vattenrörelseljud och knäppning genom gamla rör istället. Livet på landet är förunderligt, föränderligt. Jag försöker be om kraft att det lite mellan varven skulle bli mer STILLSAMT, att vårbruket skulle vara över och...

Eftersom det på ett ställe, på grund av att stora träd huggits bort i vår, blivit mera sol och på det andra ännu finns skuggiga ställen kvar så tror jag lösningen helt enkelt är att vi börjar prata de två olika sommarstugorna med nya namn. Det viktiga är bara att alla i familjen så småningom blir mer vana vid att använda de nya namnen. Om man behöver fara dit och hjälpa till, så är det lättare att prata om alla inblandade är införstådda med vilket ställe, vilken villa eller lada det handlar om. I Österbotten finns många lador. De är praktiska små väderskydd där man kan förvara redskap som man behöver nästa gång man far till platsen för att fortsätta arbetet. Här nära har vi två lador, de är vedförråd idag, men förr när morfar Albin hade korna så använde han ladorna mera för hö och halm. Vid den här björken visade han mig hur man gör en liten flöjt eller visselpipa. Jag var då inte så gammal, kanske sju eller åtta år.

De här blommar gula och fina på ett ställe som i år ser rätt så förändrat ut. Igår tog det mig några timmar att vänja mig vid förändringen: Att en massa träd försvunnit. Det skapar på tomten en helt annan känsla. Skuggiga platser har plötsligt blivit soliga lägen. Syrenbuskar, äppelträden och några lönnar är kvar. Den röda rosenbusken, men vad som hänt med de vita vet jag inte just nu. De är under en massa högar med granris. Ett lärkträd och en enebuske är också kvar. Jag får ta mig en funderare. Men innan midsommar så kommer det att ha förändrat sig av sig själv igen. Får väl i varje fall försöka passa på med de där syrenbuskarna, när de börjar blomma.

Har man sagt A får man väl saga B. Som i Bolivia. Det är är min spara-spara tallrik från i går. Inget höjdarfoto på mat, men målet nu nått. Fadderbarnsavgiften till Bolivia klarade jag av för en stund sedan. Det är via Plan  den pengen ska iväg. Besökte Bolivia i tjugoårsåldern och kom hem helskinnad och smått förändrad. Så därför vill jag ha en familj med sex barn att stöda i Bolivia även om det inte alla månader är så där riktigt lätt som en plätt att få ihop summan. Men nu är det gjort och ett projekt för att fira det idag blir plättar med blåbärssylt. C som i Cecilia, är en låt som vi har dansat zumba till nu på vårvintern. Och så har vi en kusin som heter Cecilia som är mamma till två barn. Så OM hon nu skulle gå in här och läsa på något mystiskt vis så kan hon ta åt sig av gratulationerna på morsdag. Hennes barn heter Linnéa och Simon och säkert också några till vackra namn som jag inte alltid kommer ihåg. Men farmor hette också Linnéa. Skoj på något vis att det kom en ny...

Slef Inomhus känslan av grekisk solstol tidigt i morse, fastän utetemperaturen var kring noll, när jag skriver detta har kvicksilvret i den lilla tuben stigit högre: Kanske omkring +14 nu när solen vandrar kring gaveln på huset, rekord i morse +20 något med solen rakt på termometern. Det varade någon halvtimme, men paprikorna och den ena tomatplantan gillar ljuset i kombination med lite bergvärme. Finstilt i Slef häftet om Evangelifest i Vörå kyrka med bland andra en för mig ny kör som kallas EvangeliVox. Lördag 9 Juni, enligt texten. Dagsfest Söndag 10 Juni Kl. 13.00. Jag hoppas kunna vara med, återkommer om detta!

Vi har inte här hela tulpanfält som i Holland. Och våra kommer tydligen i år två veckor senare. Keukenhof  om ni vill titta mera på Tulpanträdgården i Holland. Vi har Aspegrens i Pedersöre med både blommor och grönsaker. Jag tycker det skulle vara roligt att få något liknande projekt till exempel kring Vörå församlingshemmet och lekplatsen invid det. (Mellan Myrbergsgården och pastorskansliet?) Kanske att man inte första året skulle få allt att se ut som i Pedersöre. Jag vet inte hur många år de har satt på att utveckla den trädgården. Men den ser ut som att det är åtminstone fler år än fem och då med hela församlingen (nästan) inblandade som volontärer i projektet. Keukenhof måste vara mycket imponerande den med. Mytologi och kristen resa  Det är nästan så man ser hur björklöven börjar slå ut. Sjutiden på kvällen får vi så det perfekta vädret. Inte ett moln så långt ögat kan nå! Här kämpade vi oss igenom de grå regnväders dagarna med hagel, gråtråkiga stillastående ef...

Sång i Vörå Kyrka, Torsdag 10 Maj Kl. 18.00. Något att se fram emot denna vecka som faktiskt kan bli rätt mycket med dans och musik. Vi zumbar på Tisdag och försöker hålla orken på topp och muskler och leder rörliga. Det blir Vasa körfestival med start, Torsdag. Jag tycker det är roligt att planera för en romantisk vårklädsel för en flicka i tioårsåldern. Jag har en grön väst min mamma sytt och till den har jag nu hittat en kjol med små rosor och en vit blus med broderade rosor. När jag var i tioårsåldern var det en bokserie i det lokala biblioteket som jag gillade att läsa om: Berättelsen om syskonen Paul, Rosa och Katarina. Böckerna handlar om familjen Taikon och det är Katarina Taikons barndomsminnen som är i centrum i böckerna. En vanlig tjej i Sverige. Hur hade hon det? Vilka människor träffade hon? Svenska språket kan i dagens barnböcker förmedlas på många sätt. Ett Bibbabesök, planera in det, denna vecka! Du som vill de ditt barn svenska språket, kan säkert i barnbokshyllo...

Rosa har namsdag idag. Regnig Rosadag om jag ska vara ärlig, men det borde väl så sätta fart på grönskan i trädgården. Det är bra för barn att dricka saft på kalasen. En gång EOS tant , alltid EOS tant. Ränderna går inte ur så lätt. Jag är övertygad om att barn mår bättre utan alkohol. Åtminstone tills de fyller aderton. Då är de inte barn längre men borde veta bättre. Men jag minns hur vi var när vi var unga: Visst vacklade vi ibland, visst blev det någon studentfest med för många glas, glas med alkohol. Något som skulle vara en härlig dag i Maj slutade i tårar. Så tråkigt. Gör inte vännen eller väninnan ledsen. Det är så onödigt. Vi vill ha roligt. Det går att fixa utan droger och alkohol. Visste du att en föregångare till tidningen  grundades 1854 av bland andra Zacharias Topelius? Sång i Vörå Kyrka torsdag10 Maj Kl. 18.00 Denna regniga fredag försöker vi bara ta oss vidare. Jag vill skriva lite om den gula tröjan jag har på mig. Den är nästan så fin att ja...

En ny tanke. Nu när snön inte längre ligger där den var.  Så kan man börja beställa biljetter till skådespelet "Den eviga sommaren"  En sommarteater om Zacharias Topelius på Kuddnäs. Premiären är första juli 2018. Lumpänglars väg spelas andra sommaren i år och de har meddelat tidigare att de har premiär 10 Juli.

En sådan Maj vill vi väl alla ha? Jag sitter här och klurar på vad skoj man skulle kunna försöka hitta på denna första veckan i Maj. Rosa och Freja har namnsdagar, Rosa på fredag och Freja på Söndag. Väldigt lämpligt tycker jag faktiskt. Lutherska kyrkan handlar annars så mycket om män och söner. Vi kvinnor kan. Funderar på vad det blir om man tar ordet "Vik-ing" och börjar ordleka med det. Pluralformen på svenska blir Vikingar, inte Vikings som på engelska. På engelska blir det lätt att man sedan tänker "King". Medan på svenska han som bodde i viken kanske såg sig mer som en helt vanlig man. Vem vet? Jag önskar framtiden skulle kännas mindre oviss, som vanligt. Men försöker ta det lungt!