Café Rosa

Rosa har namsdag idag. Regnig Rosadag om jag ska vara ärlig, men det borde väl så sätta fart på grönskan i trädgården. Det är bra för barn att dricka saft på kalasen. En gång EOS tant, alltid EOS tant. Ränderna går inte ur så lätt. Jag är övertygad om att barn mår bättre utan alkohol. Åtminstone tills de fyller aderton. Då är de inte barn längre men borde veta bättre. Men jag minns hur vi var när vi var unga: Visst vacklade vi ibland, visst blev det någon studentfest med för många glas, glas med alkohol. Något som skulle vara en härlig dag i Maj slutade i tårar. Så tråkigt. Gör inte vännen eller väninnan ledsen. Det är så onödigt. Vi vill ha roligt. Det går att fixa utan droger och alkohol.

Visste du att en föregångare till tidningen 

grundades 1854 av bland andra Zacharias Topelius?

Sång i Vörå Kyrka torsdag10 Maj Kl. 18.00

Denna regniga fredag försöker vi bara ta oss vidare. Jag vill skriva lite om den gula tröjan jag har på mig. Den är nästan så fin att jag inte vågar använda den och min mamma har satt så mycket tid på att sticka den i flera sorters mönsterstickning. Eftersom hon frågade varför jag inte använder den så fick en grann man som bor här nära ta ett foto på mig och tröjan. Jag skulle inte vilja kalla detta jobbiga fredan, men lite så känns det ändå, trots tröjan i den solgula färgen. Det bara regnar och regnar här och är inte alls något vidare terassväder. 

Det är inte så lätt att vara fotomodell, men just med den här tröjan ville jag inte ha en "selfie" bild. Jag skulle bara vilja skriva hur verkligt tacksam jag är för att jag i min närhet ändå har människor som ger mig så bra presenter. Bara mitt i allt, en vanlig onsdag. Livet går vidare, Aina har namnsdag den 10 maj, det blir Vasa körfestival och på veckoslutet alltså morsdag. Jag som inte har egna barn, utan fadderbarn håller just nu och funderar vad som är bra saker att ge till mina väninnor som har barn och till min syster, som också hon, brukar komma med hållbara och förnuftiga gåvor som jag verkligen har kunnat ha glädje av länge. 

Kanske kan jag verka påstridig och envis ibland. Men det är för att trots att jag är moster och äldst bland kusinerna så är jag inte störst och stöddigast vid fyllda femtio. Jag är inte så värst lång och kan vara den som " i ett gräl kommer till korta." Jag är rädd för att falla och skada mig faktiskt, både när jag är ute och cyklar och annars också bara. Vörå har så många backar och stenar där man kan till exempel slå huvudet. Något i den stilen. Så att om jag inte sagt det förut tillräckligt tydligt: 

Tack!