Små vägar till landet

Det är bara så mysigt att se den igen, den här lilla cykelrutten som jag varje år på våren kör med bil och tänker att jag ska hinna med den här lämpligt långa rundturen på cykel en eftermiddag innan midsommar. Den minimalistiska sommarkånken med på cykeln nu. Bara trampa iväg med lite apelsinjuice eller saft, en vattenflaska, en tunn långärmad blus eller tröja om axlarna verkar börja bli röda i solen. Varför inte? Varför skulle jag inte kunna göra det? Lämna bilen i garaget och...sova i tält. Försvinna in i den gröna världen för två dygn där all urban stress och måste-borde inte finns? Har ett foto till från den här vägen. Vi kan leka de är alla Lumpänglavägar men den här sommaren är inte alls 1939. Utan lyckligtvis 2018 och helt andra saker kommer att hända. Visst ska vi minnas veteranerna och hedra deras minne. Men det är viktigt att kunna vara här och nu också. Historia är ett viktigt skolämne, men förmågan att klara vardag och helg, festligheter nu. Den får vi öva varje dag.