sommarminnen

Årvasgården omvandlad för karennbröllop. (En flyktingrupp som varit närmare tio år i landet, men som kommit hit via Thailand från Burma. (Myanmar) En otroligt lyckad tillställning. Med enkla medel hade hela interiören bytt utseende. Servetter och ballonger i turkos- blått & vitt. Den enda större utgiftsposten måste ha varit tyget som hade sytts till överdrag på de gamla skolstolarna och som draperi på scenen. I övrigt var det ungdomarna själva som briljerade och drog blickarna till sig med sång och vackra festfrisyrer. Maten var gratis och god och inte alls för starkt kryddad. Ris och potatis, 2 olika köttsåser samt frukt och gräddtårta med jordgubbar.

Heaven on Earth!

Det var ingen dans efter maten, men eftermiddagsvädret var bara perfekt det med.

Årvasgården som plats för bröllop, den kan rekommenderas! Ingen åktur till kyrkan, hela vigseln på scen och skulle det ha regnat så är alla gäster under tak. Tusen tack till de som sände mig inbjudan till detta! Jag blev så glad!

Så glad att jag skulle vilja vara en karenn moster eller mammo som heter Paw Meh. (Inte Pawnee) som i indianböckerna jag läste i tonåren. Om jag förstått rätt så kallas män ofta något med Saw. En kvinna kanske ska se en man innan han riktigt finns? När hon blir kär i honom då syns han och hans namn blir till exempel Aye Saw Sebe. Eller händer detta att en kvinna ser sin son som baby och då ger hon honom ett namn som alltid börjar I saw... (Aye Saw) ? Språkliga mysterier! Kanske att om vi undrar och fundrar ännu ett decennium fattar vi hur de tänkte. Just nu strävar vi vidare på så vis att jag ännu håller på med svenska för karenner. Jag skickar gratistidningar och brev.

Väldigt gärna skulle jag vilja ha den unga kvinnans vackra hår på mitt huve, men det förstod ni väl ändå.