Jag gillar att vila middag för att samla tankarna och ofta just efter vilostunden så faller en pusselbit på plats och det svåra är glömt, någon annan har redan åtgärdat saken eller så vill du fundera vidar eett tag igen. Samla mera information.
Vissa dagar orkar jag bara skriva svenska, men kan ändå känna mig väldigt lycklig om jag pratat "nästan flytande franska" i tio minuter och inte blivit avbruten av någon som vill korrigera mina ev. grammatikfel. Jag kan gå hem efter pratstunden och känna att "Men jag kunde ju!", jag blev inte alldeles bortgjord och röd och stammade och sjönk under bordet. Jag minns ännu något av kursen i franska som jag gick för närmare tio år sedan.
Kommentarer
Skicka en kommentar