Vintersöndag med Vöråfotografen Erik Hägglund

Jag har i "Blickfång, en tidsresa med Vöråfotografen Erik Hägglund" sett ett fotografi med en kvinna vid namn Emilia Bäckman som finns på s. 107, kap. "Yrkesliv och förvärvsarbete". Emilia Bäckman var verksam även som sjukvårdare och byn där hon bodde heter Bergby. Jag gissade fel när jag antog fotografiet var en 1930-talsbild. 1947 kan man läsa under fotografiet, då ska Erik Hägglund varit där med sin kamera. Det är mannen bakom allt.

Den här boken ger stoff till många projekt anar jag nu. Bara känslan av pappret i den är rena nöjet. Hela kommunen är med. I fest och vardag och det är många fotografier som sätter igång filmregissördrömmerierna. Om man bara kunde få tid för att göra allt man vill! Det ena ger det anda, liksom. Men jag kämpar på med att åtminstone försöka skriva svenska rätt. Här. På de andra sidorna mer om mina språkstudier. Just nu skriver jag på 12 olika sidor blogg.

Idag känns det som att "Ljusjakt" är ingångs sidan, för vi har mycket dagsljus, vita drivor men inte så väldans soligt just nu. PROJEKTET jag håller på med nu då, idag är skisser och tankar kring en somrig volangkjol. Inte direkt en flamenco kjol, en förenklad variant. Men vacker på flickan jag såg modella den. Verkade rätt så lättsydd, så hittar jag tyget till den, blir det ett "Do it yourself projekt" med missionsringen, Hällnäs Ungdomsförening och deras sommarloppis som jag brukar ta på vägen till midsommarstången m.fl. inblandade.

På tal om "Mode-Ella"; Vill du faktiskt vara framför kameran, ta mod till dig! Det är inte nödvändigt att ta bort kläderna och visa all hud. Lite mer feminist får en modeskapare och trendsettare faktiskt vara. Vi tjejer kan göra bekvämt mode som vi inte behöver frysa i och som vi kan röra oss is. Coco Chanel med flera där i Paris, de sydde faktiskt upp kläder med den tanken bakom.

På ett roligt foto i Blickfång-boken modellar fem barn i tioårsåldern den tidens nyaste nya. De poserar världsvant med händerna i fickorna och charmiga vildlockiga frisyrer. Slätkammat, vadå? Har man självlockigt hårrufs av naturen så varför skulle man då behöva kamma sig superplatt?

(Boken är sammanställd av Katja Hellman, Meta Sahlström och Monica West och utgiven av Svenska Litteratursällskapet i Finland år 2010)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vårsånger

Sång i Vörå Kyrka, Torsdag 10 Maj Kl. 18.00. Något att se fram emot denna vecka som faktiskt kan bli rätt mycket med dans och musik. Vi zumbar på Tisdag och försöker hålla orken på topp och muskler och leder rörliga. Det blir Vasa körfestival med start, Torsdag. Jag tycker det är roligt att planera för en romantisk vårklädsel för en flicka i tioårsåldern. Jag har en grön väst min mamma sytt och till den har jag nu hittat en kjol med små rosor och en vit blus med broderade rosor. När jag var i tioårsåldern var det en bokserie i det lokala biblioteket som jag gillade att läsa om: Berättelsen om syskonen Paul, Rosa och Katarina. Böckerna handlar om familjen Taikon och det är Katarina Taikons barndomsminnen som är i centrum i böckerna. En vanlig tjej i Sverige. Hur hade hon det? Vilka människor träffade hon? Svenska språket kan i dagens barnböcker förmedlas på många sätt. Ett Bibbabesök, planera in det, denna vecka! Du som vill de ditt barn svenska språket, kan säkert i barnbokshyllo...

Läs mer

EvangeliVox

Slef Inomhus känslan av grekisk solstol tidigt i morse, fastän utetemperaturen var kring noll, när jag skriver detta har kvicksilvret i den lilla tuben stigit högre: Kanske omkring +14 nu när solen vandrar kring gaveln på huset, rekord i morse +20 något med solen rakt på termometern. Det varade någon halvtimme, men paprikorna och den ena tomatplantan gillar ljuset i kombination med lite bergvärme. Finstilt i Slef häftet om Evangelifest i Vörå kyrka med bland andra en för mig ny kör som kallas EvangeliVox. Lördag 9 Juni, enligt texten. Dagsfest Söndag 10 Juni Kl. 13.00. Jag hoppas kunna vara med, återkommer om detta!

Läs mer

Gula blommor

De här blommar gula och fina på ett ställe som i år ser rätt så förändrat ut. Igår tog det mig några timmar att vänja mig vid förändringen: Att en massa träd försvunnit. Det skapar på tomten en helt annan känsla. Skuggiga platser har plötsligt blivit soliga lägen. Syrenbuskar, äppelträden och några lönnar är kvar. Den röda rosenbusken, men vad som hänt med de vita vet jag inte just nu. De är under en massa högar med granris. Ett lärkträd och en enebuske är också kvar. Jag får ta mig en funderare. Men innan midsommar så kommer det att ha förändrat sig av sig själv igen. Får väl i varje fall försöka passa på med de där syrenbuskarna, när de börjar blomma.

Läs mer

MARIELLA

Leta i den här bloggen