Fortsätt till huvudinnehåll

Vintersöndag med Vöråfotografen Erik Hägglund

Jag har i "Blickfång, en tidsresa med Vöråfotografen Erik Hägglund" sett ett fotografi med en kvinna vid namn Emilia Bäckman som  finns på s. 107, kap. "Yrkesliv och förvärvsarbete". Emilia Bäckman var verksam även som sjukvårdare och byn där hon bodde heter Bergby. Jag gissade fel när jag antog fotografiet var en 1930-talsbild. 1947 kan man läsa under fotografiet, då ska Erik Hägglund varit där med sin kamera. Det är mannen bakom allt.

Den här boken ger stoff till många projekt anar jag nu. Bara känslan av pappret i den är rena nöjet. Hela kommunen är med. I fest och vardag och det är många fotografier som sätter igång filmregissördrömmerierna. Om man bara kunde få tid för att göra allt man vill! Det ena ger det anda, liksom. Men jag kämpar på med att åtminstone försöka skriva svenska rätt. Här. På de andra sidorna mer om mina språkstudier. Just nu skriver jag på 12 olika sidor blogg.

Idag känns det som att "Ljusjakt" är ingångs sidan, för vi har mycket dagsljus, vita drivor men inte så väldans soligt just nu. PROJEKTET jag håller på med nu då, idag är skisser och tankar kring en somrig volangkjol. Inte direkt en flamenco kjol, en förenklad variant. Men vacker på flickan jag såg modella den. Verkade rätt så lättsydd, så hittar jag tyget till den, blir det ett "Do it yourself projekt" med missionsringen, Hällnäs Ungdomsförening och deras sommarloppis som jag brukar ta på vägen till midsommarstången m.fl. inblandade.

På tal om "Mode-Ella"; Vill du faktiskt vara framför kameran, ta mod till dig! Det är inte nödvändigt att ta bort kläderna och visa all hud. Lite mer feminist får en modeskapare och trendsettare faktiskt vara. Vi tjejer kan göra bekvämt mode som vi inte behöver frysa i och som vi kan röra oss is. Coco Chanel med flera där i Paris, de sydde faktiskt upp kläder med den tanken bakom.

På ett roligt foto i Blickfång-boken modellar fem barn i tioårsåldern den tidens nyaste nya. De poserar världsvant med händerna i fickorna och charmiga vildlockiga frisyrer. Slätkammat, vadå? Har man självlockigt hårrufs av naturen så varför skulle man då behöva kamma sig superplatt?

(Boken är sammanställd av Katja Hellman, Meta Sahlström och Monica West och utgiven av Svenska Litteratursällskapet i Finland år 2010)

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Joels hörna, Joel´s coin

Coin på franska betyder hörn, hörna. Krypin, koja, eller något sådant. Coin på engelska är mynt. Eftersom jag vet om 2 som heter Joel just nu, som bara är riktigt små, (under ett år) så tycker jag det skulle vara "Double Joy" att följa med, stöda dem och deras föräldrar. Utan att ange för exakt var de är i varje ögonblick. För att ge dem frihet. Här börjar det också snart gå att vara ute lite gården, vi har några fyrkantiga terassplattor, att försöka leka oss fram, med. Men jag kommer säkert också att fota andra sommarstugor, lador och kojor precis som förut. Ett färgtema på en brunskala som kaffe med mjölk har jag i huvudet just nu. Många sådana färger här innan gräset riktigt blivit grönt. Videbuskar, rosbuskar utan blad, torrt gräs från i fjol och den sortens. Om jag tänker projektet vidare in i maj så blir det mera rosa och vitt. Äppelblom, kanske körsbärsträd, häggar, syrener i vanlig ordning. Små kaffekoppr med rosa tupaner kunde jag inte låta bli att börja ta f...
Skicka en kommentar
Läs mer

Vårsånger

Sång i Vörå Kyrka, Torsdag 10 Maj Kl. 18.00. Något att se fram emot denna vecka som faktiskt kan bli rätt mycket med dans och musik. Vi zumbar på Tisdag och försöker hålla orken på topp och muskler och leder rörliga. Det blir Vasa körfestival med start, Torsdag. Jag tycker det är roligt att planera för en romantisk vårklädsel för en flicka i tioårsåldern. Jag har en grön väst min mamma sytt och till den har jag nu hittat en kjol med små rosor och en vit blus med broderade rosor. När jag var i tioårsåldern var det en bokserie i det lokala biblioteket som jag gillade att läsa om: Berättelsen om syskonen Paul, Rosa och Katarina. Böckerna handlar om familjen Taikon och det är Katarina Taikons barndomsminnen som är i centrum i böckerna. En vanlig tjej i Sverige. Hur hade hon det? Vilka människor träffade hon? Svenska språket kan i dagens barnböcker förmedlas på många sätt. Ett Bibbabesök, planera in det, denna vecka! Du som vill de ditt barn svenska språket, kan säkert i barnbokshyllo...
Skicka en kommentar
Läs mer

Det lilla ordet "tack"

Uppriktigt och hjärtligt TRÖTT. Det är vad jag är på folk som inte kan få det lilla korta ordet ur sin mun. Oavsett om gåvan var stor eller liten, dyr eller gratis eller kostade femtio cent på Röda Korsets Loppis-Kirppis. Det är tanken bakom gåvan som räknas. Den som valde den ville ge något bra till en annan person, paketerade in gåvan och tänke det skulle bli en skojig överraskning, tänkte sig festen, bar brickor, bakade kakor, fixade kalaset. Men så kom molnen just när kalasdeltagarna skulle bänka sig på terassen och bara NJUTA. Och då uteblir det lilla ordet "tack" och istället sitter vi där och småfryser och huttrar och någon vid bordet vill marra. Någon vill klaga, någon vill berätta den senaste tidens sorger och bedrövelser, någon har kanske till och med gått och dött. Man vet inte riktigt vad folk döljer. Det är inte uppenbarligen inte bara Jungfru Maria som tiger stilla och begrundar allt i sitt hjärta. Många andra kan inte heller förklara varför de inte kan sä...
Skicka en kommentar
Läs mer