"Börjes Orkester" (BO) har jag lite som "a working title" på något jag håller på att söka just nu: Vårens musikprojekt för barn och unga? Vad för sorts musik vill ungdomarna spela just nu? På Instagram har jag en liten samling fotokvadrater med länkar till sidor och andra bildsamlingar som har med musik att göra. I en bok med Vöråfotografen Erik Hägglunds fotografier från början av 1900-talet och fram emot 1960 finns en massa fotografier som jag tycker reder upp trassliga trådar och förklarar varför vissa musikuppsättningar på något vis levt kvar i minnet hos folk här omkring. Att det till exempel fanns en orkester där en ung man spelade Oboe, medan kompisen blåste klarinett. Oboe är inte ett väldigt vanligt instrument och det skulle var roligt att få reda på om det finns något inspelat av de här orkestrarna som kallade sig "Tip Top", "Royal" eller helt enkelt var Evangeliska ungas flickor med gitarrer, mandoliner och ett par kantele. Roligt i boken är också hur modet såg ut i början av 1900-talet, före andra världskriget. Det var några decennier med lite lättare och gladare tongångar tror jag, då folk tänkte att "faran är över," Det är fred. Fotografierna från 1939 och några år efter det, ända fram till krigsslutet ser man i fotografierna också de mer spända minerna, bävan och väntan på hembacken. Försöken till att hålla hoppet uppe, som i fotografiet med kvinnorna som är på halmbindarkurs och försöker hantverka fram något att ha runt läderstövlarna som de ska skicka till männen vid fronten.
Att spela teater om den här tiden är inte det lättaste man kan ge sig på. Det var säkert ganska turbulent och berg och dalbanakänslor i relationerna den tiden. Folk gifte sig, bara för att brudgummen strax efter, skulle iväg. Sådant där känns idag väldigt rörande att se på. Men jag skulle för allt i världen inte vilja ha den tidens händelser upprepade. För att något hände för hundra år sedan betyder inte att vi ska upprepa allt och göra precis på samma sätt. Vi behöver inte. 2018 är ett helt nytt år. Visst kan vi blicka tillbaka och försöka leva oss in i hur det kändes sommaren 1939, i bästa fall låna någon modedetalj från början av 1900 talet och så där. Men nu är det nu. Något helt annat än då.
Så fast så tråkiga saker hände under kriget att män stupade vid fronten och hemma fanns det barn som till exempel inte fick uppleva sin treårsdag. Om ni förstår hur jag menar: Det är inte sådant som behöver nödvändigtvis ske igen. Vi har en vilja, vi kan välja en annan väg. Vi kan aktivt jobba för att det ska vara fred i landet.
För teaterbitna gäller länken Oravais teater som vanligt. Mer där om hur man får en biljett och när det är premiär 2018.
Det gör inte något fast du känner dig som nybörjare. Man kan sätta igång med en hobby som musik i vilken ålder som helst. Jag har testat att sjunga i olika körer och jag har försökt lära mig spela piano och gitarr. Jag är fortfarande så nybörjare på instrument att man nästan bara kan skratta åt det. Den som startar med instrumenten när de är yngre, de har alla chanser att verkligen bli skickliga. Så på det stora hela: Ge inte upp. Fortsätt försöka få vara med i någon musikgrupp. Även om ni bara skulle få en småhemlig första spelning vid motionslådan på Boberget med fem av familjen som åhörare. Så det är en bra början! Passa på att göra snygga fotografier av er själva. Man vet aldrig när de kan behövas för en affisch längre fram, på en lite större scen.
Att spela teater om den här tiden är inte det lättaste man kan ge sig på. Det var säkert ganska turbulent och berg och dalbanakänslor i relationerna den tiden. Folk gifte sig, bara för att brudgummen strax efter, skulle iväg. Sådant där känns idag väldigt rörande att se på. Men jag skulle för allt i världen inte vilja ha den tidens händelser upprepade. För att något hände för hundra år sedan betyder inte att vi ska upprepa allt och göra precis på samma sätt. Vi behöver inte. 2018 är ett helt nytt år. Visst kan vi blicka tillbaka och försöka leva oss in i hur det kändes sommaren 1939, i bästa fall låna någon modedetalj från början av 1900 talet och så där. Men nu är det nu. Något helt annat än då.
Så fast så tråkiga saker hände under kriget att män stupade vid fronten och hemma fanns det barn som till exempel inte fick uppleva sin treårsdag. Om ni förstår hur jag menar: Det är inte sådant som behöver nödvändigtvis ske igen. Vi har en vilja, vi kan välja en annan väg. Vi kan aktivt jobba för att det ska vara fred i landet.
För teaterbitna gäller länken Oravais teater som vanligt. Mer där om hur man får en biljett och när det är premiär 2018.
"Bo på Boberget och lira musik med BO?".
Det gör inte något fast du känner dig som nybörjare. Man kan sätta igång med en hobby som musik i vilken ålder som helst. Jag har testat att sjunga i olika körer och jag har försökt lära mig spela piano och gitarr. Jag är fortfarande så nybörjare på instrument att man nästan bara kan skratta åt det. Den som startar med instrumenten när de är yngre, de har alla chanser att verkligen bli skickliga. Så på det stora hela: Ge inte upp. Fortsätt försöka få vara med i någon musikgrupp. Även om ni bara skulle få en småhemlig första spelning vid motionslådan på Boberget med fem av familjen som åhörare. Så det är en bra början! Passa på att göra snygga fotografier av er själva. Man vet aldrig när de kan behövas för en affisch längre fram, på en lite större scen.
Kommentarer
Skicka en kommentar