En flaska solsken. Det blir ofta kraftiga kontraster när man fotograferar föremål i solsken. På sätt och vis är det poängen med det hela. Skuggan kan se ut som något annat än det föremål som solen lyser på. Föremål i olika material och färger ser olika ut i solskenet. Här är det också en lek med böjda linjer i bildkompositionen. Den vita bordskanten och den gula konservburken, den lilla glasburken ovanpå med en karamell i glansigt papper inuti. Karamellen fick jag av påhittiga vänner en gång istället för den sedvanliga kaffekoppen. En kaffekaramell och så behövde de sedan inte diska kaffekopparna! Det viktiga var ju att jag den gången kom mig hela vägen till deras stuga utan att sladda i diket på den krokiga och hala vägen. Vi har testat det nu allihopa några gånger, men hittills har det gått bra på så vis att ingen skadat sig, bara lite jobbigt att få upp bilen på vägen igen. I vår kommun är alla vägar backiga och krokiga så att "räta ut vägen" är inget konstruktivt förslag. Det gäller bara att sakta farten och försöka lära sig köra i krokarna och kurvorna. Jobbigt ibland om någon tycker sig ha superbråttom och fräser på och ska köra om och stänker smältvatten på den bil de ska köra förbi.
Amira oust heter kaffekaramellen. Vitsigt! För att det inte är ost snacks, vilket man skulle kunna tro, "Oust"är inte ett ljud som när man andas ut och suckar annars bara, det betyder ost. Amira innehåller samma bokstäver som mitt namn men i omkastad ordning. En liten nyfödd tös kunde gärna döpas till det. Mira eller Mirja, Amira. Alla de varianterna funkar ju.
En öbo är en som bor på en ö i skärgården, det är väl självklart? Jag skulle gärna ha en liten stuga på en ö, men nu har jag inte det, alla mina sommarställen är på cykelavstånd från stränder eller strandbyar. Kanske är det bäst så. Det är oerhört mysigt när solen lyser att få trampa cykel några kilometer till en strand där det finns någon slags grillring eller eldstad, grillkoja. Varje by här omkring verkar ha en sådan favorit som de nu hustaggar allt vad de orkar på Instagram. Snart finns det väl inte en stubbe eller gråsten i den här kommunen som inte är döpt, konfirmerad och hushtaggad. Nästa steg är naturligtvis alla brud- och förlovningspar som ska till platsen ifråga och försöka laga det alldeles oerhört romantiska fotot till minne av deras bröllop eller förlovning.
Amira oust heter kaffekaramellen. Vitsigt! För att det inte är ost snacks, vilket man skulle kunna tro, "Oust"är inte ett ljud som när man andas ut och suckar annars bara, det betyder ost. Amira innehåller samma bokstäver som mitt namn men i omkastad ordning. En liten nyfödd tös kunde gärna döpas till det. Mira eller Mirja, Amira. Alla de varianterna funkar ju.
En öbo är en som bor på en ö i skärgården, det är väl självklart? Jag skulle gärna ha en liten stuga på en ö, men nu har jag inte det, alla mina sommarställen är på cykelavstånd från stränder eller strandbyar. Kanske är det bäst så. Det är oerhört mysigt när solen lyser att få trampa cykel några kilometer till en strand där det finns någon slags grillring eller eldstad, grillkoja. Varje by här omkring verkar ha en sådan favorit som de nu hustaggar allt vad de orkar på Instagram. Snart finns det väl inte en stubbe eller gråsten i den här kommunen som inte är döpt, konfirmerad och hushtaggad. Nästa steg är naturligtvis alla brud- och förlovningspar som ska till platsen ifråga och försöka laga det alldeles oerhört romantiska fotot till minne av deras bröllop eller förlovning.
Kommentarer
Skicka en kommentar