Fortsätt till huvudinnehåll

Gula grejer i sol.

En flaska solsken. Det blir ofta kraftiga kontraster när man fotograferar föremål i solsken. På sätt och vis är det poängen med det hela. Skuggan kan se ut som något annat än det föremål som solen lyser på. Föremål i olika material och färger ser olika ut i solskenet. Här är det också en lek med böjda linjer i bildkompositionen. Den vita bordskanten och den gula konservburken, den lilla glasburken ovanpå med en karamell i glansigt papper inuti. Karamellen fick jag av påhittiga  vänner en gång istället för den sedvanliga kaffekoppen. En kaffekaramell och så behövde de sedan inte diska kaffekopparna! Det viktiga var ju att jag den gången kom mig hela vägen till deras stuga utan att sladda i diket på den krokiga och hala vägen. Vi har testat det nu allihopa några gånger, men hittills har det gått bra på så vis att ingen skadat sig, bara lite jobbigt att få upp bilen på vägen igen. I vår kommun är alla vägar backiga och krokiga så att "räta ut vägen" är inget konstruktivt förslag. Det gäller bara att sakta farten och försöka lära sig köra i krokarna och kurvorna. Jobbigt ibland om någon tycker sig ha superbråttom och fräser på och ska köra om och stänker smältvatten på den bil de ska köra förbi.


Amira oust heter kaffekaramellen. Vitsigt! För att det inte är ost snacks, vilket man skulle kunna tro, "Oust"är inte ett ljud som när man andas ut och suckar annars bara, det betyder ost. Amira innehåller samma bokstäver som mitt namn men i omkastad ordning. En liten nyfödd tös kunde gärna döpas till det. Mira eller Mirja, Amira. Alla de varianterna funkar ju.
En öbo är en som bor på en ö i skärgården, det är väl självklart? Jag skulle gärna ha en liten stuga på en ö, men nu har jag inte det, alla mina sommarställen är på cykelavstånd från stränder eller strandbyar. Kanske är det bäst så. Det är oerhört mysigt när solen lyser att få trampa cykel några kilometer till en strand där det finns någon slags grillring eller eldstad, grillkoja. Varje by här omkring verkar ha en sådan favorit som de nu hustaggar allt vad de orkar på Instagram. Snart finns det väl inte en stubbe eller gråsten i den här kommunen som inte är döpt, konfirmerad och hushtaggad. Nästa steg är naturligtvis alla brud- och förlovningspar som ska till platsen ifråga och försöka laga det alldeles oerhört romantiska fotot till minne av deras bröllop eller förlovning.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Städtalko och åska

Innan åskan kom såg det ut så här. Nu är åskvädret förbi och  på lördag kväll är det i Vörå kyrkan kl.19.00 Evangelifest med Strängbandet och Evangelivox. På Söndag mera program. Före åskvädret kämpade jag med trädgårdsmyrorna som ville in och gömma sig bakom spisen hos grannen. Det blev ett mäktigt blixt och dunder åskväder på eftermiddagen. Gå gärna in och stöd någon missionär via internetinbetalning. Till exempel Heidi och Evans Orori i Etiopen. Heidi är Bertbyflicka och mamma till två flickor. Hon skriver blogg och instagrammar om sitt liv i Etiopien. Mer om dem på hemsidan SLEF.FI (Svenska Lutherska  Evangeliföreningen i Finland)

EvangeliVox

Slef Inomhus känslan av grekisk solstol tidigt i morse, fastän utetemperaturen var kring noll, när jag skriver detta har kvicksilvret i den lilla tuben stigit högre: Kanske omkring +14 nu när solen vandrar kring gaveln på huset, rekord i morse +20 något med solen rakt på termometern. Det varade någon halvtimme, men paprikorna och den ena tomatplantan gillar ljuset i kombination med lite bergvärme. Finstilt i Slef häftet om Evangelifest i Vörå kyrka med bland andra en för mig ny kör som kallas EvangeliVox. Lördag 9 Juni, enligt texten. Dagsfest Söndag 10 Juni Kl. 13.00. Jag hoppas kunna vara med, återkommer om detta!

A som i Albin, B som i Bolivia, C som i Cecilia

Har man sagt A får man väl saga B. Som i Bolivia. Det är är min spara-spara tallrik från i går. Inget höjdarfoto på mat, men målet nu nått. Fadderbarnsavgiften till Bolivia klarade jag av för en stund sedan. Det är via Plan  den pengen ska iväg. Besökte Bolivia i tjugoårsåldern och kom hem helskinnad och smått förändrad. Så därför vill jag ha en familj med sex barn att stöda i Bolivia även om det inte alla månader är så där riktigt lätt som en plätt att få ihop summan. Men nu är det gjort och ett projekt för att fira det idag blir plättar med blåbärssylt. C som i Cecilia, är en låt som vi har dansat zumba till nu på vårvintern. Och så har vi en kusin som heter Cecilia som är mamma till två barn. Så OM hon nu skulle gå in här och läsa på något mystiskt vis så kan hon ta åt sig av gratulationerna på morsdag. Hennes barn heter Linnéa och Simon och säkert också några till vackra namn som jag inte alltid kommer ihåg. Men farmor hette också Linnéa. Skoj på något vis att det kom en ny...