Fortsätt till huvudinnehåll

Gula grejer i sol.

En flaska solsken. Det blir ofta kraftiga kontraster när man fotograferar föremål i solsken. På sätt och vis är det poängen med det hela. Skuggan kan se ut som något annat än det föremål som solen lyser på. Föremål i olika material och färger ser olika ut i solskenet. Här är det också en lek med böjda linjer i bildkompositionen. Den vita bordskanten och den gula konservburken, den lilla glasburken ovanpå med en karamell i glansigt papper inuti. Karamellen fick jag av påhittiga  vänner en gång istället för den sedvanliga kaffekoppen. En kaffekaramell och så behövde de sedan inte diska kaffekopparna! Det viktiga var ju att jag den gången kom mig hela vägen till deras stuga utan att sladda i diket på den krokiga och hala vägen. Vi har testat det nu allihopa några gånger, men hittills har det gått bra på så vis att ingen skadat sig, bara lite jobbigt att få upp bilen på vägen igen. I vår kommun är alla vägar backiga och krokiga så att "räta ut vägen" är inget konstruktivt förslag. Det gäller bara att sakta farten och försöka lära sig köra i krokarna och kurvorna. Jobbigt ibland om någon tycker sig ha superbråttom och fräser på och ska köra om och stänker smältvatten på den bil de ska köra förbi.


Amira oust heter kaffekaramellen. Vitsigt! För att det inte är ost snacks, vilket man skulle kunna tro, "Oust"är inte ett ljud som när man andas ut och suckar annars bara, det betyder ost. Amira innehåller samma bokstäver som mitt namn men i omkastad ordning. En liten nyfödd tös kunde gärna döpas till det. Mira eller Mirja, Amira. Alla de varianterna funkar ju.
En öbo är en som bor på en ö i skärgården, det är väl självklart? Jag skulle gärna ha en liten stuga på en ö, men nu har jag inte det, alla mina sommarställen är på cykelavstånd från stränder eller strandbyar. Kanske är det bäst så. Det är oerhört mysigt när solen lyser att få trampa cykel några kilometer till en strand där det finns någon slags grillring eller eldstad, grillkoja. Varje by här omkring verkar ha en sådan favorit som de nu hustaggar allt vad de orkar på Instagram. Snart finns det väl inte en stubbe eller gråsten i den här kommunen som inte är döpt, konfirmerad och hushtaggad. Nästa steg är naturligtvis alla brud- och förlovningspar som ska till platsen ifråga och försöka laga det alldeles oerhört romantiska fotot till minne av deras bröllop eller förlovning.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Joels hörna, Joel´s coin

Coin på franska betyder hörn, hörna. Krypin, koja, eller något sådant. Coin på engelska är mynt. Eftersom jag vet om 2 som heter Joel just nu, som bara är riktigt små, (under ett år) så tycker jag det skulle vara "Double Joy" att följa med, stöda dem och deras föräldrar. Utan att ange för exakt var de är i varje ögonblick. För att ge dem frihet. Här börjar det också snart gå att vara ute lite gården, vi har några fyrkantiga terassplattor, att försöka leka oss fram, med. Men jag kommer säkert också att fota andra sommarstugor, lador och kojor precis som förut. Ett färgtema på en brunskala som kaffe med mjölk har jag i huvudet just nu. Många sådana färger här innan gräset riktigt blivit grönt. Videbuskar, rosbuskar utan blad, torrt gräs från i fjol och den sortens. Om jag tänker projektet vidare in i maj så blir det mera rosa och vitt. Äppelblom, kanske körsbärsträd, häggar, syrener i vanlig ordning. Små kaffekoppr med rosa tupaner kunde jag inte låta bli att börja ta f...

Vårsånger

Sång i Vörå Kyrka, Torsdag 10 Maj Kl. 18.00. Något att se fram emot denna vecka som faktiskt kan bli rätt mycket med dans och musik. Vi zumbar på Tisdag och försöker hålla orken på topp och muskler och leder rörliga. Det blir Vasa körfestival med start, Torsdag. Jag tycker det är roligt att planera för en romantisk vårklädsel för en flicka i tioårsåldern. Jag har en grön väst min mamma sytt och till den har jag nu hittat en kjol med små rosor och en vit blus med broderade rosor. När jag var i tioårsåldern var det en bokserie i det lokala biblioteket som jag gillade att läsa om: Berättelsen om syskonen Paul, Rosa och Katarina. Böckerna handlar om familjen Taikon och det är Katarina Taikons barndomsminnen som är i centrum i böckerna. En vanlig tjej i Sverige. Hur hade hon det? Vilka människor träffade hon? Svenska språket kan i dagens barnböcker förmedlas på många sätt. Ett Bibbabesök, planera in det, denna vecka! Du som vill de ditt barn svenska språket, kan säkert i barnbokshyllo...

Det lilla ordet "tack"

Uppriktigt och hjärtligt TRÖTT. Det är vad jag är på folk som inte kan få det lilla korta ordet ur sin mun. Oavsett om gåvan var stor eller liten, dyr eller gratis eller kostade femtio cent på Röda Korsets Loppis-Kirppis. Det är tanken bakom gåvan som räknas. Den som valde den ville ge något bra till en annan person, paketerade in gåvan och tänke det skulle bli en skojig överraskning, tänkte sig festen, bar brickor, bakade kakor, fixade kalaset. Men så kom molnen just när kalasdeltagarna skulle bänka sig på terassen och bara NJUTA. Och då uteblir det lilla ordet "tack" och istället sitter vi där och småfryser och huttrar och någon vid bordet vill marra. Någon vill klaga, någon vill berätta den senaste tidens sorger och bedrövelser, någon har kanske till och med gått och dött. Man vet inte riktigt vad folk döljer. Det är inte uppenbarligen inte bara Jungfru Maria som tiger stilla och begrundar allt i sitt hjärta. Många andra kan inte heller förklara varför de inte kan sä...